Att prata med elever om kriser

Ibland händer sånt som inte borde hända. Olyckor, hot, sjukdom, dödsfall, våld eller attentat. Som vuxna och professionella i skolan är det vårt ansvar att möta och stötta eleverna. Att veta hur vi kan hjälpa dem att hantera det svåra och att bedöma när det är dags att hänvisa dem vidare till andra professionella.

Att samtal med barn och elever om otäcka händelser

  • Låt inte barnen prata fritt i helklass eller grupp – de elever som varit med om eller sett mest eller värst saker kan ta över och göra de andra barnen ännu mer rädda, samtidigt som de oroar sig själv
  • Om du märker att något barn fått ta del av väldigt starka bilder eller information – prata enskilt med eleven.
  • Prata om hur ovanligt det är att sånt här händer.
  • Prata om skolans beredskap: t.ex. att ni har brandövningar för att veta hur ni gör vid brand. Prata om att det är bra att ha en plan, även om brand är ovanligt.
  • Prata om vad man kan göra för att ta hand om sig när det händer läskiga eller jobbiga saker. Vad gjorde eleverna för att lugna sig? Pratade med en vuxen? Lekte? Kramades?
  • Prata om att det är viktigt att göra vanliga saker som man brukar tycka om att göra, att inte sluta göra sådant som man tycker om bara för att det kanske, kanske kommer hända något läskigt.
  • Tipsa eleverna om att undvika bilder och information som gör dem ännu mer stressade och oroliga. Om de ser eller hör något som oroar dem ska de prata med någon vuxen om det.
  • Fortsätt med vardagsrutiner i skolan – det skapar lugn och trygghet.
Läs mer
Att prata enskilt med barn
  • Utgå från barnets perspektiv
  • Svara på de frågor eleven ställer, berätta inte mer än hen frågar efter
  • Om det känns svårt att prata om eller förstå det som har hänt kan du säga det. Barn blir inte rädda så länge du förmedlar att du är trygg.
Läs mer
Om någon elev eller personal varit personligt drabbad
  • Se till att barnet eller den vuxen får professionellt individuellt stöd
  • Debriefa inte tillsammans med andra – det kan förvärra andras upplevelser och hjälper inte den mest drabbade med sin bearbetning
Läs mer

Detta blogginlägg skrevs ursprungligen i anslutning till terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm i april 2017.