För att förvalta de ofta begränsade resurser som elevhälsans kompetenser utgör, behöver skolledare och rektorer ha en plan för hur de ska nyttja kompetenserna och den samlade elevhälsan. Enkla strukturer och rutiner ökar sannolikheten för att elevhälsan ska arbeta med hälsofrämjande skolutveckling.
Specialpedagog Helena Wallberg reflekterar och problematiserar kring specialpedagogens roll vad gäller skolutveckling och rektors syn på specialpedagogens uppdrag. Min erfarenhet är att ALLA elevhälsans kompetenser främst verkar i traditionen att hjälpa kategoriskt ”diagnosticerade” elever med behov av särskilt stöd, men att många har en önskan och drivkraft att arbeta på ett annat sätt. Ett som är mer i enlighet med skollagen och elevhälsans uppdrag. Elevhälsans uppdrag innebär egentligen att kompetenserna ska användas för att bedriva hälsofrämjande skolutveckling.
Många rektorer är fast i det traditionella användandet av elevhälsans professioner, vilket jag tror beror på en kombination av bristfällig kunskap om elevhälsans uppdrag och en osäkerhet kring elevhälsokompetensernas verkliga kompetenser och hur de kan tas tillvara. Dock tror jag att det avgörande dilemmat är skolan inte vet hur, eller vad, de ska göra för att bemöta och hantera elever som inte lär sig enligt normen, eller i linje med den undervisning som bedrivs i många klassrum. När lärarna inte hittar nycklar, blir de stressade. Då måste rektor agera på något sätt, både för elevernas och lärarnas skull. Och när vi är stressade fattar vi inte de mest strategiska besluten. Vid stress gör vi som vi brukar göra, vi faller tillbaka i gamla vanor.
Här kommer några tips för att skapa nya goda vanor:
6 tips för att göra elevhälsan till en resurs för skolutveckling
1. Planeringsdagar
Lärarna har ofta flera studie- eller planeringsdagar under ett läsår. Elevhälsan behöver också sådana dagar, för att utvärdera sitt arbete och planera insatser från den samlade elevhälsan.
2. Systematiskt kvalitetsarbete
Gör analyser på organisations- och gruppnivå för att prioritera utvecklingsområden. Vilka utmaningar ska ni sats på i år: tillgängliga lärmiljöer; ökad närvaro; minskade kränkningar, eller något annat? Här kan du läsa mer om systematiskt kvalitetsarbete för elevhälsan.
3. Sätt konkreta mål
Sätt höga, men rimliga mål, för vad ni vill uppnå, så att alla är överens om vad ni jobbar mot. Mål måste vara konkreta och mätbara. Använd gärna befintligt underlag som måluppfyllelse, närvarostatistik, elev- och föräldraenkäter och anmälningar om kränkningar.
4. Samverka med ledningsgruppen
Rektor leder ofta både ledningsgruppens och elevhälsans arbete, hen är i alla fall beslutsfattande i båda grupperna. Därför bör rektor också se till att ledningsgruppens och elevhälsans arbete synkas och går i samma riktning.
5. Schemalägg
Rektor behöver besluta om hur många timmar per vecka respektive kompetens ska avsätta för att arbeta med hälsofrämjande skolutvecklingsprojekt. Därefter är det viktigt att inte tumma på den tiden för att få till andra möten.
6. Avsätt mötestid
Boka in främjande och förebyggande insatser som en stående punkt på era EHT-möten. Börja med de punkterna! Diskutera vad som gjorts, hur det gått och vad som är nästa steg.
Svårt?
Ja, förmodligen. Förändring innebär alltid en ansträngning. Initialt kommer det att kosta på och upplevas stressande att elevhälsan inte kan träffa lika många elever som de brukar. Men på sikt kommer färre elever att behöva individuellt stöd om vi väljer att utveckla skolans metoder och miljöer. I mitt tycke är valet därför enkelt, när vi väl stannar upp och reflekterar över konsekvenserna.
Vad väljer du?
Vill ni ha hjälp att komma igång? Vi hjälper gärna till!
